Klippning

En scen består vanligtvis av flera tagningar, som sätts samman genom klippning. På så sätt åstadkommer man en fungerande kontinuitet i filmens berättelse. Med en tagning avses ett filmavsnitt som har tagits med en kamera och som finns mellan två klippningar. En scen kan till exempel börja med en översiktsbild, som övergår i tagningar som är snävare beskurna, till exempel närbilder. En film kan innehålla flera hundra, eller till och med tusentals tagningar. Klippningen följer ofta riktningen på personernas blick: först visas personen som tittar och därefter det personen i fråga tittar på. Här kan man även utnyttja olika bildutsnitt.

Samtal filmas i allmänhet genom konstellationen bild-motbild. Då klipper man från en av deltagarna i samtalet till en annan.

Utöver raka klipp används även uttoning eller övertoning vid övergången från en scen till en annan. Återblickar eller fantasi- och drömsekvenser separeras ofta tydligt från nuet med olika klipptekniker.

Spänningen höjs ofta genom att varva två handlingar som äger rum samtidigt. Detta kallas för korsklippning.

Titta på filmklippet (Iris)

Hur har klippningen använts i den här scenen?
Vid vilken punkt i repliken klipper man från bilden till motbilden?

Titta på filmklippet (Iris)

Hur har klippningen använts i den här scenen?
Hurdan stämning ger den snabba klippningen upphov till?

Titta på filmklippet (Träskalle och Stumpen kedjekrockar)

Hur har man använt klippningen för att skapa spänning i den här scenen?