Bildutsnitt och kamerarörelser

Kameraarbetet är ett av de viktigaste medlen för filmberättandet: hur varje tagning beskärs, hur kameran rör sig och hur personerna rör sig i bilden.

I allmänhet delas beskärningarna in enligt en skala med åtta steg, men i praktiken är vilken beskärning som helst mellan en stor översiktsbild och en extrem närbild möjlig. Beskärningen av tagningen planeras på förhand för både scenografin och skådespelararbetet.

Variationerna i bildutsnitt styr vår uppmärksamhet, framhäver saker och ger berättandet liv. Med en närbild lyfter man till exempel fram en persons ansiktsuttryck, vilket hjälper tittaren att leva sig in i personens upplevelser.

Med en översiktsbild presenterar man i sin tur händelseplatsen för en scen eller stora människogrupper. Om en scen börjar med en översiktsbild talar man om en presentationsbild.

Det som syns och inte syns i bild vid respektive tidpunkt styr hur man följer berättelsen. Ibland hålls spänningen vid liv när man döljer något som är avgörande för situationen.

Kamerarörelserna kan fungera som slagkraftiga inslag. Särskilt mäktigt är det när kameran lyfts upp högt ovanför händelseplatsen med hjälp av en lyftanordning eller kran.

Titta på filmklippet (Mysteriet Rygseck, 7)
Titta på filmklippet (Mysteriet Rygseck, 7)
Titta på filmklippet (Aktivisterna)
Risto Orko: Aktivisterna (1939)
Titta på filmklippet (Loviisa)

Vilka bildutsnitt har använts i de här filmklippen och varför?
Hur rör kameran sig i de här klippen och varför?
Vad visar man i det första exemplet ur Mysteriet Rygseck, vad låter man bli att visa och varför?