Scenografi och inspelningsplatser

Utifrån scenografin och inspelningsplatserna bildar tittaren sig en uppfattning om tiden och platsen för filmen, stämningen i filmen och filmens genre. Ett landskap eller ett byggt utrymme kan även uttrycka personernas tankar och känslor.

Filmer iscensätts i studior eller spelas in på verkliga platser – vilket oftast också förutsätter iscensättning i åtminstone någon grad. När man filmar på verkliga platser kan platsen i fråga föreställa sig själv under något skede av sin historia – eller också en helt annan plats. Till exempel fick Helsingfors ofta föreställa Leningrad (numera S:t Petersburg) eller Moskva i amerikanska filmer från kalla kriget, eftersom man inte släpptes in i Sovjetunionen för att filma.

Människor i sommarnatten filmades i Hauho och i en studio på Munkholmen.

Exempel på scenografins kraft:
Människor i sommarnatten och landskapet från ett fönster.
1) Klicka på arbetsbilden ovan så att den blir större.
2) Titta därefter på motsvarande scen i filmen:

Valentin Vaala: Människor i sommarnatten (1948)

Valentin Vaala: Människor i sommarnatten (1948)

Titta på nedanstående filmklipp ur filmerna Den breda vägen, Sången från gränden och En kotte under ryggen. Fundera på hur scenografin fungerar i de här klippen.

Ett av klippen har filmats helt och hållet i studiokulisser, en annan i genuin inspelningsmiljö och den tredje i båda. Hur skiljer studiobilderna sig från de verkliga platserna? Hur påverkar inspelningsmiljön stämningen i scenerna och de föreställningar de ger upphov till?
 

Titta på filmklippet (Den breda vägen)
Valentin Vaala: Den breda vägen (1931)

 

Titta på filmklippet (Sången från gränden)
Edvin Laine: Sången från gränden (1948)
Titta på filmklippet (En kotte under ryggen)
Mikko Niskanen: En kotte under ryggen (1966)