Inom det klassiska berättandet försöker man berätta en historia så koncist och effektfullt som möjligt. Tajmingen är viktig: både roliga och spännande ögonblick ska följa på varandra i ett sådant tempo att tittarens intresse upprätthålls. Emellanåt måste det dock finnas lugnare sekvenser, från vilka man kan gå vidare mot nya höjdpunkter. Berättelsen framskrider när personerna strävar efter olika mål. De kan samarbeta för att uppnå målet eller så uppstår det konflikter mellan dem.
Filmer kan ofta delas in i avsnitt utifrån vändpunkterna på följande sätt:
- presentation av personerna och situationen samt fastställande av målen eller definition av det centrala mysteriet
- försöken att uppnå målet eller lösa mysteriet lyckas inte och leder till nya problem
- en avgörande förändring inträffar i fråga om målet eller metodanvändningen, det tillkommer kanske nya medhjälpare eller viktig information
- målet uppnås och de centrala problemen eller mysterierna får en lösning.
Återblickar eller hopp mellan flera linjer i berättelsen kan göra strukturen avsevärt mer komplicerad.
Titta på filmklippet (Hilmadagen)
Titta på filmklippet (Hilmadagen)
Titta på filmklippet (Hilmadagen)
I dessa klipp ur Hilmadagen kommenterar berättarrösten händelserna och vändpunkterna. Hurdan ton får vändpunkterna? I vilket skede av filmen tror du att scenerna hör hemma?