Tagningarna sammanfogas med hjälp av klippning. Klippningen kan vara helt omärkbar eller få tittaren att haja till. I merparten av det så kallade klassiska filmberättandet försöker man förmedla berättelsen på ett så smidigt sätt som möjligt. Detta åstadkommer man med hjälp av kontinuitetsklippning, där kontinuiteten i tiden, platsen och handlingen bevaras över klippgränserna.
Blickar spelar en viktig roll i den klassiska klippningsstilen. Framför allt är klippning som följer blicken en mycket central teknik: i en tagning ser vi att en person fäster uppmärksamheten vid något och i nästa ser vid vad personen i fråga ser.
Lika typisk är konstellationen bild-motbild i synnerhet i dialogscener: vi ser turvis en av parterna i samtalet från den andra partens håll och därefter denna andra part från den första partens håll.
Ett klipp till en närbild på en upprörd persons ansikte är ett mycket effektivt sätt att vädja till känslorna. Klippningen kan även skapa överraskande associationer. Om sådan klippning kan man även använda ordet montage, som härstammar från det franska språket. I en montagesekvens komprimeras en lång händelsekedja till korta tagningar, som skildrar de olika faserna i händelseförloppet.
Klippningen kan göras på flera sätt. Det vanligaste är ett rakt klipp, där en tagning helt enkelt byts ut mot en annan. Klippningen kan även göras genom att tona ut (bilden mörknar och blir svart) och tona in den nya bilden. Övertoning är också ganska vanligt knep. Då överlappar ut- och intoningen varandra. I den klassiska stilen fungerar uttoning och övertoning vanligtvis som ett tecken på en övergång till en ny scen.
Bilden kan bytas ut på många sätt, till exempel genom att ”torka” (wipe) eller genom en iris som öppnas eller stängs. Dessutom kan man skapa likheter mellan slutet på den gamla bilden och början på den nya. Dessa ofta lite komiska ”övergångar” användes i stor omfattning inom den finländska filmproduktionen under studioperioden.
Vilka klippmetoder hittar du i följande filmklipp? Hur fungerar metoden i exemplet i fråga?
Titta på filmklippet (Hulda från Juurakko)
Valentin Vaala: Hulda från Juurakko (1937)
I huvudrollerna Tauno Palo och Irma Seikkula (på bilden).
Titta på filmklippet (Hulda från Juurakko II)
Sången från gränden
I huvudrollerna Tauno Palo och Ansa Ikonen.
Sången från gränden (II)
Titta på filmklippet (Förlovningen)
Obs. Klippet är stumt. Teuvo Puro: Förlovningen (1922)
Vem var Teuvo Puro? Läs mer om stumfilmsperiodens föregångare på Elonet (på finska).
Läs mer i Yles artikel på finska: Ekan leffan ABC – leikkaus. Prova klippning själv!