I det klassiska berättandet får en historia ett tydligt slut. Målen uppnås eller också upphör man att sträva efter dem, problemen och mysterierna är lösta och huvudparet har beslutat sig för att vandra genom livet tillsammans. Samtidigt har man sannolikt nått en moraliskt tillfredsställande lösning: den som har illa gjort har illa farit och missuppfattningar har rättats till. Ibland upplyses tittarna rakt på sak om moralen i berättelsen. En film kan även sluta utan någon egentlig avslutning: det finns ingen tydlig upplösning, vilket innebär att slutet är öppet. Hitchcocks film Fåglarna (The Birds, 1963) slutar när huvudpersonerna lyckas lämna huset som hotas av fågelflockarna. Tittaren får dock inte veta varför fåglarna har börjat bete sig hotfullt, om de upphör med sin attack och hur det slutligen går för huvudpersonerna.
Titta på filmklippet (Hulda från Juurakko)
Titta på filmklippet (En kotte under ryggen)
Hur skiljer sig sluten i filmklippen ovan från varandra? Finns det en avslutning? Är slutet öppet och i så fall på vilket sätt?