Valridaren, som är regisserad av Niki Caro, baserar sig på en roman med samma namn som har skrivits av maoriförfattaren Witi Ihimaera i 1987. Caro är nyzeeländsk med europeisk härkomst (”pakeha”). Under sitt projekt undrade hon vem som har rätt att berätta ursprungsbefolkningarnas historier. När hon regisserade filmen hade Caro som experthjälp representanter för maorierna, som vid behov gav sina synpunkter.
Valridaren är dock inte en antropologisk undersökning om maorikulturen, utan snarare en film om flickors egenmakt. Witi Ihimaera har berättat att hon skrivit Valridaren – en modern föreställning om en gammal maorilegend – som svar på sin dotters tankar om varför berättelsens hjältegestalt i regel är en pojke. Även om bakgrunden för filmen kan verka exotisk, är temana i berättelsen universella.
Detta förklarar en del av filmens framgång i hela världen: Valridaren vann priset för den bästa filmen på många filmfestivaler och bl.a. publikspriset för Sundance och Toronto filmfestival. Den 11-åriga Keisha Castle-Hughes som spelade huvudrollen blev nominerad av en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll. Trots att Castle-Hughes inte fick priset, blev hon den yngsta skådespelaren som nominerats till denna kategori och den andra polynesiska skådespelaren som fått en Oscar-nominering.
Pais födelse är tragisk: både hennes mor och hennes tvillingbror dör vid förlossningen. Hon döps till Paikea med respekt för den avlidne mammas önskemål. Paikea är enligt över tusenåriga maorimyten en räddare som kommer till sitt folk från havet ridande på en val. Farfar har väntat på stammens nya ledare av sin sonson och accepterar inte att en flicka ska nämnas enligt legenden. Enligt patriarkala traditioner ska ledaren vara en man.
Paikea, ”Pai”, går emot de traditionella könsrollerna inom maorikulturen och kämpar för att få sin farfars uppskattning och kärlek. Valridaren är inte bara en berättelse om urbefolkningens kultur i dagens värld, utan också en ung flickas utvecklingsberättelse, en historia om att överbrygga klyftan mellan generationer och det oundvikliga behovet av att anpassa traditionerna till nutiden.
Valridaren har jämförts med hur maorier beskrivs i Lee Tamahoris Krigarens själ från 1994. Medan Krigarens själ beskriver familjehelvetet för de maorier som har etablerat sig i staden och som rivits bort från sitt eget land och sina rötter, koncentrerar sig Valridaren på att behandla det immateriella, även romantiserade, kulturarvet av maorier.
”Tyvärr överskrider världen som Krigarens själ beskriver ofta nyhetströskeln, eftersom den är sensationell, spännande och sexig på något perverst sätt,” konstaterar Niki Caro. ”Den maorikultur jag känner är stark, rik och djupgående. Den är också helt bunden till andevärlden. Men de historierna berättas inte så mycket.”
Valridaren är enligt sin regissör inte enbart en barnfilm, utan det finns också dimensioner för vuxna tittare. Caro beklagar därför att filmer som ofta är avsedda för barn har förenklats alltför mycket, även om barnets tankevärld kan vara mycket komplex. Som naturfilm talar Valridaren för valar.
Förutom Caro och Tamahori omfattar de kända nyzeeländska filmskaparna bland annat Jane Campion (Piano, 1993), Gaylene Preston (Perfect Strangers, 2003) och Peter Jackson (Sagan om ringen-trilogin, 2001–2003). Före Jacksons Sagan om ringen-trilogi, som till stor del filmades i Nya Zeeland, drabbades landets filmproduktion av finansieringsproblem och resursproblem. Regissörer som klarat sig utomlands återvände sällan till sitt hemland. Sagan om ringen-trilogin lyfte fram Nya Zeelands potential som en inspelningsplats i världens medvetande. Senare har man i samma landskap spelat in t.ex. James Camerons framgångsrika 3D-film Avatar.
[Källor: IndieWIRE 6.6.2003, Image 7/2003, Metro Magazine 160: Australian & New Zealand Cinema. ”From Innocence to Experience. Making films in New Zealand”. Sini Paloheimo 29.4.2012/KR 7.6.2021]
Beställ lösenordet för att se filmen.
Efter filmen
- Att tittaren identifierar sig med huvudpersonen är viktig för mottagningen och berättandet av filmen. Genom att identifiera sig med en filmperson behandlar tittaren samtidigt sina egna känslor och problem.
- Tänk på filmer om barn och unga som ni sett. Vilket kön representerar hjältarna i filmerna? Har det betydelse för er som tittare?
- Fundera på den traditionella Disney-filmen eller Pixar-filmen. Finns det någon skillnad mellan dagens flickhjältar och de äldsta animationerna? Vilka skillnader känner ni igen? Hurdana flickhjältar ser man i anime eller i Studio Ghiblis filmer?
- Läs den berömda filmkritikern Roger Eberts recension av filmen.
- Fundera därefter i grupper på om Varlridaren kan definieras ”endast” som en barnfilm. Varför eller varför inte? Vilka är de centrala temana för filmen? Vilka teman är viktiga för er själva? Vad anser ni om behandlingen av temana? Vad var rörande i filmen?
- Sök mer information om Keisha Castle-Hughes, som spelar Paikea. I vilka filmer eller tv-serier spelade hon efter filmen Valridaren?
- Har ni sett filmer om maorikulturen förut? Vad vet ni om maorierna? Leta efter mer information om ursprungsbefolkningar och minoritetskulturer.
- Vad vet ni om Nya Zeelands filmer? Har ni sett filmer från Nya Zeeland eller filmer som har spelats in där?
- Kända nyzeeländska regissörer är bl.a. Jane Campion, Peter Jackson, Lee Tamahori och Taika Waititi. Vilka filmer har ni sett av dem? Hitta mer information om regissörerna och deras filmer.
Mer läromedel på Skolbios webbplats.
Whale Rider / Valridaren
Nya Zeeland, Tyskland, 2002
Regi och manus: Niki Caro, baserat på Witi Ihimaeras roman
Huvudroller: Keisha Castle-Hughes (Paikea ”Pai” Apirana), Rawiri Paratene (Koro), Vicky Haughton (Nanny Flowers), Cliff Curtis (Porourangi), Grant Roa (Rawiri).
Premiär i Helsingfors: 21.09.2003 Festivalen Kärlek och Anarki / Bio Rex
Åldersgräns K7. Längd 103 min (kolla bokstaven “K”!)