De första filmerna var korta och som längst endast några minuter långa. I takt med filmberättandets utveckling blev dramafilmerna under filmens första årtionden allt längre. Ett undantag var komedifilmer som höll sig en längre tid till den korta formen då de använde sig av den välfungerande längden som varieté-shows hade.
Dagens kortfilm har en egen utvecklad form som inte påminner alls om den tidiga korta filmen. Kortfilmer har en egen, avskild struktur vilket vi fokuserar på i denna sektion. All filmberättande har trots allt en gemensam grund – filmforskaren Richard Raskin har skapat en kortfilmsanalys som mycket väl kan appliceras på analys av lång fiktionsfilm.
I denna sektion kan du finna finländska kortfilmer av Teemu Nikki, Saara Saarela, Hannes Vartiainen och Pekka Veikkolainen samt tillhörande uppgifter.
Också reklamfilmens historia startade på den vita duken. I sektionen om kortfilm finner du exempel på tidiga klassiska reklambitar som visades i biografer innan en filmvisning började. Reklamfilmen utvecklades i samband med samhälleliga förändringar som tog plats under 1950-talet.
Experimentell film strävar efter att ifrågasätta filmberättandets traditionella tillvägagångssätt och söker efter nya metoder för filmberättande. Den snart publicerade sektionen om Experimentell film presenterar ämnet och omfattar även en överblick av den experimentella filmens och videokonstens historia, en presentation över olika verk och tillhörande uppgifter.
