Johannes Linnankoskis kärleksroman Sången om den eldröda blomman publicerades 1905 och är det enda finländska verket som filmatiserats fem gånger. Tre av filmatiseringarna spelades in i Sverige av Mauritz Stiller (år 1919), Per-Axel Brenner (år 1934) och Gustaf Molander (år 1956). I Finlands regisserades filmatiseringarna av Teuvo Tulio (1938) och Mikko Niskanen (1971).
Forsfararscenerna i Tulios film inspelades i Itis kommun, vid Mankalakoski. I filmens huvudroll som flottare ser vi Kille Oksanen, som dog i fortsättningskriget år 1941. Den sportiga, unga skådespelaren tillhörde Finlands landslag från 1929–1937 och spelade kring 40 olika landslagssporter. Oksanen träffade sin kommande fru Rakel Linnanheimo (som spelade filmens Kyllikki) under inspelningen av Sången om den eldröda blomman.
Tulio beskriver i sina memoarer: ”Min enda chans för framgång var de häpnadsväckande forsfararscenerna och de intensiva kärleksscenerna. De var min grej, så att säga.” (”Ainoan mahdollisuuteni loistaa tarjosivat huimat koskenlaskukohtaukset ja intensiiviset rakkauskohtaukset. Ne olivat niin sanoakseni minun heiniäni kuten koko heinäkasamyytti.”)
Kaarlo ”Kille” Oksanen och flottning