Melodrama som genre har sina rötter i teaterspel och originellt betyder namnet en kombination av drama och musik. Från första början syftade melodrama på spänning, hisnande scener och överraskande vändningar.
Så småningom in på 1950-talet började melodrama kopplas allt mer ihop med annan typ av film där känslor spelade en större roll än filmens händelser. Stilen utvecklades till ett familjemelodrama där berättelsen handlade om medelklassen och oftast koncentrerade sig filmen på familjens och hushållets inre spänningar. Centrala teman var frustration, otrohet, anpassning av hem och arbete, generationsskillnader och konflikter mellan familj och släkt.
Teuvo Tulio: I lidelsens famn (Intohimon vallassa 1947), på bild skådespelerskan Regina Linnanheimo
Fundera!
Varför tror du huvudpersonerna i de melodramafilmer eller såpoperor du sett är olyckliga och inte lyckas uppnå deras önskemål? Hur känner sig åskådarna då?
I melodrama är det typiskt att det goda och det onda står i motstrid med varandra. Melodrama, lika som såpoperor, är oftast överdrivna och överflödiga i sitt berättande t.ex. genom musiken, känslorna eller de färgglada kulisserna.
Lika som komedi är melodrama sin egen genre som kan lätt kombineras med andra. Melodrama produceras över hela världen, men melodrama i Indien är utan tvekan annat än i Amerika, då samhällen och familjestrukturerna är väldigt olika. Dock kan det finnas mycket gemensamt i olika kulturer – exempelvis är förbjuden kärlek och uppror vanliga teman. Melodrama används ofta i såpoperor och liknande serieproduktioner.
I den finländska filmhistorien har melodrama skapats av Teuvo Tulio. Tulios filmer ansågs en lång tid vara skräp på grund av deras överdrivna och orealistiska skildringar av det patriarkala samhället med dess spänningar och förträngda passioner. Senare har Tulios verk fått närmare granskning och jämförelse med liknande verk utomlands och åtnjutit den uppskattning de är värda.
Mer information finner på du finska i Elonet: Hannu Leminen ja romanttinen melodraama.