Kortfilmer har producerats genom filmens historia, men kortfilmernas roll i filmkulturen har varierat. De allra första filmerna var alla korta, så också bröderna Lumières filmer från 1895 som var kring 45 sekunder långa fiktiva och dokumentäriska tagningar. I snabb takt utvecklades filmernas innehåll och berättandet blev mångsidigt. Utvecklingen gav upphov till filmens långa form som vi känner till idag.
Trots utvecklingen behöll kortfilmerna sin form och position vid sidan av långfilmerna. En filmvisning kunde omfatta en långfilm, korta nyhetsfilmer, animationer och komedier. Populära korta komedier var t.ex. filmerna av Charlie Chaplin och Buster Keaton.
Finlands första filmvisning var på Societetshuset i Helsingfors i juni 1896, endast ett halvt år efter bröderna Lumières filmföreställning i Paris. Under visningen projicerade man flera filmer av bröderna Lumière på den vita duken med hjälp av en kinematograf. De första åskådarna var förbluffade över händelsen och vissa har sagts reagera förskräckt på filmens realistiska dimension.
August ja Louis Lumière: Tåget anländer till stationen (1897).
Då televisionen fick en prominent position i samhället minskade visningen av kortfilmer i biograferna. Tidigare var kortfilmerna en betydande filmgren också ekonomiskt, men försvann helt från biografdistributionen vid början av 1970-talet. Filmfestivaler blev kortfilmernas huvudsakliga visningsplats. Under 2000-talet har internet och andra digitala medier erbjudit en ny plattform för att visa och sprida kortfilmer. Samtidigt har internet erbjudit en allt mer omfattande kanal för amatörfilm.
Sektionen om kortfilm baserar sig på följande källor:
Saara Cantell, Timantiksi tiivistetty – Kerronnnaliset strategiat fiktiivisessä lyhytelokuvassa
Peter von Bagh, Suomalaisen elokuvan uusi kultainen kirja
Richard Raskin, The Art of the Short Fiction Film
Jari Sedergren ja Ilkka Kippola, Dokumentin ytimessä – Suomalaisen dokumentti- ja lyhytelokuvan historia 1904-1944