Bröderna Louis och Auguste Lumière från Frankrike har en central roll i dokumentärfilmens existens. Bröderna Lumières tidiga filmprogram innehöll en mängd korta, cirka en minut långa tagningar. En visning bestod av flera filmer, varav en del var enligt dagens standarder dokumentariska. Lumières filmer blev kända internationellt tack vare filmkataloger som innehöll filmer från hela världen.
Till exempel har filmen Arbetarna lämnar fabriken inspelats på en fabrik i Lyon som ägdes av brödernas far. Denna korta filmsnutt ingick i den allra första filmvisningen i Helsingfors 28.6.1896, precis ett halvt år efter premiären i Paris. Endast några år senare arrangerades filminspelningar över hela världen.
Innan biograferna existerade visades filmer på turnéer. En operatör var personen som samlade ihop en mängd korta filmer för en längre visning och arbetade med projektorn. Visningarna kunde även inkorporera en berättare som beskrev filmens händelser för publiken. Levande bilder var något nytt för ovana åskådare och en berättare ansågs nödvändig för att förklara vad filmen gjorde och skildrade.
Bröderna Lumière byggde en kinematograf som fungerade både som en filmprojektor och en filmkamera. De som organiserade en turné kunde således filma på själva föreställningsorten, framkalla filmen och visa den under samma föreställning.
Sådana var också de första finländska filmerna som vi känner till. I Broholmen i Helsingfors verkade den kortvariga American Bioscope. American Bioscope filmade, producerade och visade i december 1904 filmerna Nyhet från Helsingfors: skolungdom under rast och Paikalliskuvia Helsingistä. Man kan dra flera slutsatser av rubrikerna. Till exempel för filmens namn Nyhet från Helsingfors tankarna till ett journalistiskt innehåll. Ett av dokumentärgenren som utvecklades under 1910-talet kallades för nyhetsrevy och Paikalliskuvia Helsingistä associerar man med lokala bilder eller naturbilder, två begrepp som i tiderna användes med dokumentärer. Liknande filmer kunde också spela in material från städer och presentera dem i filmformat.
Under perioden 1911-1918 censurerade man lokalt filmer som visades i Finland, ort för ort. Polisen hade makten att bestämma om censur med hjälp av ortens utbildade, exempelvis lärare. Filmernas åldersgränser togs i användning i slutet av 1910-talet och till barn räknades alla under 16 år.
De äldsta kvarvarande filmerna producerades av Atelier Apollo. Apollo utvecklade sin verksamhet från fotografering till filmproduktion och ägdes av ingenjören Karl Erik Ståhlberg från Uleåborg, som var kusin till den kommande presidenten K.J. Ståhlberg. Ingenjören Ståhlberg fick sin filmkunskap från Paris, där man kunde jobba med filmlaborationer långt innan tekniken anlände till Finland. Apollo anställde Frans Engström från Sverige för att utbilda nya filmskapare och -operatörer, varav en av de mest kända är Oscar Lindelöf.