Under stumfilmstiden ingick det inga främmande språk i berättelsen, vilket gjorde stumfilmerna genuint internationella och hjälpte dem spridas långt över landets gränser. Chaplin blev en världskänd artist redan under sin kortfilmstid på 1910-talet. Åren 1914-1923 producerade han en stor mängd kortfilmer för filmbolag som Keystone, Essanay, The Mutual och The First National.
Chaplin skapade den berömda karaktären ”luffaren” redan under sin tid på produktionsbolaget Keystone i början av 1910-talet. Den i början anarkistiska och olydiga rackaren blev under årens lopp en godhjärtad antihjälte. Chaplin har en förmåga att skapa känslosamma och humana berättelser med en enkel filosofi om hur en spark i baken kan lätt pigga upp vår dag.
Då Chaplin förflyttade sig från korta verk till långfilmer skapade han längre narrativ med nedtonade element och fördjupade nyanser. Chaplin utvecklade således komedin som genre genom att kombinera slapstick med sentimentalitet och aktuella samhälleliga teman.
Chaplins pojke (The Kid, 1921) var den första hellånga komedifilmen med ett seriöst tema och element av drama, medan Guldfeber (The Gold Rush, 1925) var den första komediska epokfilmen. Stadens ljus (City Lights, 1931) var i sin tur en klassiskt romantisk komedifilm. Chaplins politiska komedier Moderna tider (Modern Times, 1936) och Diktatorn (The Great Dictator, 1940) var hans kommentar på tidens aktuella ämnen.
Som en duktig akrobat var Chaplin en mästare på visuellt och fysiskt narrativ berättande. Han lyckades på sin tid framföra en stor omfattning av känslor med små, enkla gester.